11 april 2010

Elfte april tvåtusentio.

Buhu! Jag hittar inte vår kamera. Den är full av söta bilder från Plikta igår och det var då jag hade den sist. Batteriet tog slut och jag lade ned den i skötväskan. Alternativt min handväska. Nu är den i alla fall inte i någon väska och jag vet inte var den har tagit vägen. Jag har lite panik över tanken på att inte ha en hyfsad kamera nu i lära-gå-tider. Jag måste hitta kameran!!

Jag kan alltså inte bjuda på några fina och soliga bilder idag. Annars hade ni kanske fått se en glad och söt Theodore som lekte titt-ut i vagnen på vägen till stan. På promenaden in till stan. Promenaden, ja. Jag har promenerat in till stan tre gånger nu och tycker att jag är typ den duktigaste människan i världen. Det tar 50-60 minuter om man tar vägen via Redbergsplatsen och det är en ganska mysig sträcka.

Min man har fixat något snajdigt program till min telefon så att jag kan registrera min träning och till exmpel med hjälp av gps få info om hur långt jag gått och hur snabbt osv. Väldigt spännande och roligt. Om man kommer ihåg att trycka på "start" dvs. Jag kom till Svingeln innan jag kom på det, och då är man ju i princip redan framme i stan. Suck. Jag som gick och gottade mig så mycket åt att se hur långt jag hade gått. Jag får mäta nästa gång.

Det går alltså helt ok med träningen. Jag försöker att göra någonting två eller tre gånger i veckan. Styrketräning med kondition, simning eller långpromenader - det är lite olika beroende på vad jag har tid med. Ibland kommer någonting i vägen som sjukdomar, besök och så vidare men sånt är familjelivet och det är ok. Jag gör så gott jag kan och det börjar märkas lite smått. Den där känslan av att vara stark, som jag längtade efter så mycket, börjar komma smygande. Att lyfta och bära Theodore är mycket lättare och jag känner mig mer uthållig. Jag menar, för två månader sedan skulle jag knappast klara att promenera in till stan. Inte utan att klaga och gnälla och nästan avlida i alla fall.

Det märks dock ingenting på vågen. Inte heller på kläderna, de sitter lika illa som vanligt. Jag kanske måste sluta äta godis och fet mat varje dag för att det ska hända något på de planen eller vad tror ni? Hehe.

3 kommentarer:

Caroline sa...

Jag är så impad av dig o din träning. Och skönt att kameran är återfunnen!Härliga bilder ovan!

Tack för hjälpen idag!! :-) Du är bäst!!!!
KRAM!

Boel sa...

Det där med vågen kommer nog efter ett litet tag, det är jag säker på. Har gått två rätt rejäla barnvagnspromenader om dagen (typ totalt i snitt drygt 2h/dag) de senaste ca åtta månaderna, och i början hände ingenting, men sen efter ett par tre månader började hektona rasa i en väldig fart. Amningen har väl också hjälpt till, men nu är jag till min stora glädje av med alla de kilon jag dragit på mig under ganska lång tid (nästan 10kg lättare än vid första MVC-invägningen). Och känner mig framförallt mycket piggare! Bara hoppas att de inte kommer tillbaka när jag börjar jobba igen, men då har jag ju tänkt cykla till jobbet... Slutkläm: ha tålamod med vågen, det kommer! Dessutom är väl "stark-känslan" egentligen viktigare än siffrorna på vågen.
//"Annan mamma"

ele sa...

Härligt med långa promenader, i alla fall när vädret är fint. Jag gick massor i höstas men nu blir det typ aldrig...
Jo, igår gick jag långt, men när jag kom hem hade stegräknaren i mobilen inte registrerat ett enda steg, snopet...