Jahapp, nu har vi kommit in i en sån fas. Separationsångestfasen. Lille Theolainen har ju aldrig varit särskilt sugen på att sitta eller ligga själv men nog har han kunnat sitta i babyskyddet i 10-15 minuter medan jag duschat och så - men nu är det stört omöjligt! Inte har han varit svårnattad heller. Det har bara varit att lägga honom i sängen, ge honom nappen och sitta bredvid med handen på pojkens rygg. Det brukade ta några minuter. Kanske 15 om han var orolig. Kanske en extra matslurk om det var riktigt illa.
Nu vill lille mister inte sitta ensam i 30 sekunder. Han vill förresten inte sitta alls. Han ska stå i knät, men i så fall bara korta stunder i taget. Och inte i tv-soffan. Äventyr ska det vara. Nya miljöer och människor och speglar. Vissa dagar har jag bara gått planlöst på stan för att slippa vara hemma. Ett stimmigt Condeco var tydligen melodin förra veckan. Där trivdes pojken storartat och vi stannade där i princip hela dagen. Det var faktiskt riktigt mysigt.
Och sova har blivit livsfarligt. Speciellt på kvällen. Så fort klockan börjar närma sig 21-22 börjar ögonlocken bli tunga och hela pojken gnällig. Hans kropp vill inget annat än att sova men så fort han slappnar av och man ser att sömnen är nära spänner han varenda muskel han har och vrider sig som en ål.
Vi bär och bär och bär. Och vyssar och sjunger och ammar, ammar, ammar. Ibland fungerar det att gående söva honom i famnen, sedan lägga honom i vår säng - fortfarande i famnen - och sen lägga honom i hans egen säng. Igår gick vi runt med honom i två timmar innan han slocknade. Till slut traskade jag runt i mammas vardagsrum med Theo i BabyBjörnen. Då somnade han äntligen.
När han väl somnat sover han som tur är fortfarande bra. Oftast hela natten. Inatt vaknade han ett par gånger men somnade om med nappen. Det hade jag räknat med för han sover ju i vagnsinsatsen nu på semestern, inte i vanliga sängen. Jag tycker att han var riktigt duktig.
Det bästa sättet att söva lilleman är promenader i vagnen. Speciellt om det regnar, för då låter det så mysigt under regnskyddet. Alldeles nyss kom vi hem från en promenad i Tibble och lille sötis ligger fortfarande i vagnsinsatsen och sover sött. Jag är så glad att jag lyckades lyfta in honom utan att han vaknade!
Mammas lilla goding!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar