Sovis

Igår påbörjade vi operation "sova i egen säng" för lilla Theodore. Jag är en förespråkare för samsovning med spädisar och tror att det är viktigt av många olika anledningar. Spädisar behöver trygghet, samsovning främjar amning osv osv och det är jättebra, men nu har lillen börjat bli lite mer självständig (allt är relativt) och kan ligga en stund själv i babysittern och vara nöjd och då tror jag att han börjar bli redo att sova i egen säng också. Jag behöver få sova lite själv nu efter att i en och en halv månad sovit antingen på rygg med en bebis på bröstet eller på sidan med en bebis på armen. I samma läge. Hela natten.

Vi går långsamt fram, kör inte med några "metoder" och tänker inte låta honom ligga och skrika. Igår satte vi på honom pyjamas och lade honom i sängen, jag klappade på honom i vad som kändes som kanske 15-30 minuter och sen somnade han. Han sov till nästa matning varefter jag nattade honom igen. Matning och nattning tog kanske en och en halv timma och sen sov han oroligt. Efter att ha stoppat in nappen för tusende gången tog jag upp honom och lät honom sova med mig igen. Det kanske räcker med att sova första passet i egen säng till att börja med. Tanken är ju att jag ska sova lite bättre på natten - inte att jag ska natta i flera timmar och sen vara nappvakt resten av natten.

Hur det hela utvecklar sig återstår att se. Han är ju fortfarande så liten så jag känner ingen stress.