29 april 2008

Spårvagnsstickning

Imorse satt jag längst bak i spårvagnen och stickade på Lost in Music som aldrig vill bli klar. Jag ångrar att jag inte valde större stickor än 5. En kvinna som kom och satte sig bredvid mig, med ett säte emellan, flyttade på mitt lilla alpaca-nystan som om det vore en smutsig råtta. Det låg inte ens nära hennes säte och det fanns flera lediga platser längre bort. Jag hatade henne en liten stund. Sedan vände sig kvinnan framför mig om och tittade på mig. Jag kände mig plötsligt utstött, som om jag gjorde något fatalt fel genom att sticka på spårvagnen. Visst använde jag vanliga stickor och inte små oskrymmande strumpstickor men det fanns gott om plats. Jag satt dessutom längst bak där djur och oallergiska får sitta. Kvinnan framför mig vänder sig om igen. "Så trevligt det ser ut när du sitter och stickar." "Tack!" säger jag och världsordningen är återställd. Jag sneglar lite på kärringen bredvid som höjer volymen på sin irriterande techno-musik. Det var i alla fall jag som vann.

En bra morgon alltså. Den började faktiskt med att jag fick plättar till frukost av mannen. Inte illa! Sedan stickade jag ett par varv på halsvärmaren jag började på i helgen. Jag har kommit in i en period då jag har extra svårt att avsluta saker och vill bara börja på nytt nytt nytt hela tiden. Visserligen är jag alltid sån och behöver en deadline och någonting särskilt syfte för att över huvud taget kunna avsluta något alls. Nu är det värre än värst. Men jag tror mig kunna avsluta åtminstone en sak nu i veckan och förhoppningsvis kanske en till i helgen. Det är mycket skolarbete för tillfället och fortfarande mycket kvar att göra hemma.

Dessutom kom jag just på att jag faktiskt har två färdigstickade saker att visa er som jag glömt bort. En liten stickad duk och en liten stickad babyomlott-tröja. Kanske hinner jag fota i helgen.

2 kommentarer:

Strumpstickan sa...

Vågar du lägga nystanet sådär oskyddat på sätet utan nån liten påse eller burk runtom som skydd?

Om nån kommer och tafsar sådär blir det ju som värsta jag vet inte vad och jag skulle nog på instinkt huggit stickan i handen på kärringen... *skrattar*

Anonym sa...

Jag har nog aldrig råkat ut för att någon blänger på mig men lite konstiga blickar får man utstå ibland när man stickar offentligt.
Men det är de som har fel, inte vi!